Spåtistel växer torrt och i full sol på mager, grusig eller sandig mark med gles vegetation. Man finner den i naturbeten och hällmark, på torrängar, i hagmarker samt på vägkanter, ofta tillsammans med gulmåra och bockrot. Jorden får gärna vara skalbemängd. Ibland kan arten uppträda mycket rikligt på grusiga slänter samt på bart vittringsgrus i stenbrott. Spåtistel omtalas bland de växter som C J Lindeberg (1852) ser som tämligen allmänna i skärgården men som saknas i inlandet, och detta märks än tydligare i dag, eftersom arten har minskat kraftigt framför allt i inlandet sedan mitten av 1900-talet. Förmodligen beror detta på gödsling och igenväxning till följd av upphörd hävd.
Första fynd
Utbredning
Ganska vanlig vid havet. Frekvensen avtar mot öster och i inlandet är den sällsynt. 223 fynd i 79 rutor (28 %). – Fries: 476 fynd i 146 rutor (53 %).

