odört
Conium maculatum
Odört är en gammal kulturföljeslagare, som odlats som medicinalväxt, men också förmodligen kommit in i landet med spannmål. Den högvuxna arten växer öppet på näringsrik, gärna störd mark. I naturlig miljö finner man den någon gång på havsstränder, men oftast förekommer den på gårdsplaner, i hamnar, på vägkanter och jordhögar. Sedan mitten av 1900-talet har arten minskat, framför allt i inlandet.
Första fynd
På sin avstickare från den västgötska resan såg Linné odört i myckenhet vid Bohus fästning i Kungälv. Han reflekterar: "Det war märkwärdigt, at då Boskapen ätit up alla andra wäxter, hade de likwäl lämnat denna örten, til ett klart tecken, at hon icke är för dem den hälsosammaste. häraf sluter man, at de icke fara wilse, som holla före att hon är giftig.” (Linnæus 1747).
Utbredning
Mindre vanlig vid kusten i södra delen av landskapet samt med spridda förekomster kring Strömstad och Kungälv. 72 fynd i 35 rutor (12 %). – Fries: Gammal synantrop. 80 fynd i 48 rutor (17 %).
