bergdunört
Epilobium montanum
Bergdunört växer på frisk mulljord i löv- och blandskogar, särskilt i bryn och vid bergrötter. Man finner den också i steniga backar och i buskbevuxna gräsmarker liksom i vägkanter, på dikesrenar, utefter stigar och intill häckar samt i skräpmarker. Arten är en av de få inhemska dunörterna som inte minskat på senare tid.
Första fynd
Iakttagen 1742 av Pehr Kalm på Löveråsberget i Näsinge och på Väderöarna i Kville (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig. 1192 fynd i 263 rutor (93 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 465 fynd i 177 rutor (63 %).

