Hallon är en av våra allra vanligaste växter. Arten har inga stora krav på växtplatsen men gynnas av kvävetillförsel som till exempel vid brand eller avverkning. Hallon slår ofta till med massvegetation på hyggen, där frön legat lång tid och först grott i stort antal, när betingelserna blivit de rätta. För övrigt finner man hallon i lövskogsbryn, glesa lövskogar, hällmarker, klippstup, och snår, liksom i igenväxande betes- och hagmarker, på vägkanter, banvallar, blockstränder samt på ruderatmarker av olika slag. En form med avvikande nästan hela blad f. anomalus är noterad från åtskilliga lokaler i Fries (1945). Den är inte påträffad under inventeringen.