Portlakmålla hittades 1991 som ny för Bohuslän på en udde i Bottnafjorden. Tidigare har den i landet med säkerhet endast påträffats i Halland 1960 (Aronsson 1999). Tre äldre uppgifter utan belägg finns, från Skåne (Hälsingborg och Ven) på 1700-talet och 1810 från Öland. Det är osäkert om det är saltmålla eller portlakmålla som avses, eftersom de båda arterna vid denna tid ej var urskilda. På de skånska lokalerna verkar det vara ont om lämpliga ståndorter för saltmålla, så det är möjligt att det kan ha rört sig om portlakmålla.
Portlakmålla växer på tillfälligt översvämmade saltängar med gles vegetation. Den har påträffats i de mellersta delarna av landskapet, dit den spritts under 1990-talet, förmodligen med frön inkomna med havsvågor från Jylland, där arten inte är ovanlig. Sedan dess har den försvunnit och endast två närliggande lokaler på samma ö återstår, men där tycks arten i gengäld ha etablerat sig för gott.