lövbinda
Fallopia dumetorum
Lövbinda trivs på näringsrik, solöppen, stenig mark, där vegetationen inte är sluten. Rasbranter, lövskogsbryn, buskbevuxna vägkanter och havsstränder är vanliga ståndorter. Arten gynnas av omrörning i marken och syns därför ofta på jordhögar och skräpmarker av olika slag.
Första fynd
Först publicerad från Bohuslän utan lokaluppgift av Göran Wahlenberg (1824). Äldsta belägg är från Tjärnö Öddö 1859 (A W Salander i OHN).
Utbredning
Ganska vanlig till vanlig vid kusten och i fjordarna, mindre vanlig i mellanbygden och blir sällsyntare längre mot öster. 318 fynd i 155 rutor (55 %). – Fries: Spridd, i åtskilliga socknar allmän. 358 fynd i 142 rutor (50 %).
