Styv glasört växer på dyiga och leriga, långgrunda havsstränder, oftast på vattenstranden, i den zon som torrläggs vid lågvatten, och kan där bilda vida fält, som framåt hösten lyser röda. Växten förekommer också i saltfrätor på långgrunda saltängar vid havet. Den beskrevs så sent som 1912 och urskildes inte under föregående inventering.