Bergkårel växer torrt till friskt i och nedanför bergbranter på havsstränder och i närheten av havet, ofta intill och i lövsnår och krattskog. Den förekommer också i kultur- och skräpmarker som vägskärningar, banvallar och grusplaner. Förmodligen är det denna art Pehr Kalm avser med sin uppgift från Väderöarna. Detta styrks ytterligare av att arten än i dag är vanlig på Väderö Storö, som med största sannolikhet var den ö Kalm besökte.