olvon
Viburnum opulus
Olvon växer på frisk till lätt fuktig, mullrik och ofta skalblandad jord i skogar av alla slag, gärna i bryn och gläntor, vid bergrötter, i rasbranter och bäckdalar. Den ingår tillsammans med rosor, slån och hagtorn i de busksnår som växer upp i och kring övergivna betesmarker, i dåligt hävdade hagmarker, på åkerrenar och utefter vägar.
Första fynd
Under en dag när Pehr Kalm besökte åtskilliga holmar i Tanum nämns olvon med följande ord: "Hållsbär kallade bönderne Opulus … och sade att man plär taga bären, koka lyckt, det är med lock över och täppt, uti öl, dricka därav, som skall hjälpa mot håll.” Han anför arten även från Stora Porsholmen, där den tävlade med Ligustrum i myckenhet samt från Kville Väderöarna (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig och jämnt spridd. 1370 fynd i 256 rutor (91 %). – Fries: 601 fynd i 193 rutor (68 %).

