
vit björnloka
Heracleum sphondylium subsp. sphondylium
vit björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

vit björnloka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- vit björnloka





Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Vit björnloka har troligen införts till vårt land genom utsade i ganska sen tid (Lagerberg 1956-58). Den växer på liknande ståndorter som sibirisk björnloka.
Trots svårigheterna att hålla isär de båda björnlokorna vill vi påstå att vit björnloka ökat i vissa delar av Halland.
Flora över Dal
Hård 1928.
Västmanlands Flora
4; Mälarslätten: Munktorp S Munktorps station (ALMQ. 1957)(†). Västerås-Barkarö Ridön, mellan Västeräng och Ängsnäs, längs vägen (KERS 1978). - Skogslåglandet: Sala Sala 1899 (Rund., LD). Strå 1945, 49 (S. Joh., LD).
Närkes flora
Vallfrö- och gräsfröinkomling? Kringspridd av väg- och järnvägstrafik?
Blekinges Flora
Se även björnloka Heracleum sphondylium.
Ångermanlands flora
Förr införd med barlast, en nutida förekomst vägslänter. - 2 (2).
Floran i Skåne.
Status: bofast, men sannolikt en sentida invandrare. Åtminstone delvis inkommen under 1800-talet som förorening i diverse frövaror men invandringshistorien är dåligt känd då underarten inte alltid uppmärksammats. Det äldsta belägget är från 1836 men är troligen taget i Lunds Botaniska trädgård (anonym i LD), därefter finns inga otvetydiga belägg förrän 1924 (Brunnby, GBjö det. LFg i LD).
Förändring och hot: förefaller ha minskat men detta är svårt att säkert avgöra då underarten avgränsats olika under olika tidsperioder.
Kommentar: B, granskare KAO. Underarten har här tagits i snäv bemärkelse så att endast former med rent vita blommor och flera gånger större kantblommor inkluderats.
Smålands flora
Funnen i 46 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Sällsynt i sydöstra, östra och norra Småland (lokalt vanligare i trakten av Nässjö Nässjö), saknas i övrigt. – Möjligen ursprunglig i sydöstra Småland (se ovan) men huvudsakligen en sen, bofast inkomling.
Underarten förefaller vara under spridning i vägkants- och banvallsmiljö; exempelvis finns inga tidigare fynd från Nässjö, där den nu uppträder flerstädes.
Ölands flora
Vit björnloka finns publicerad för Öland (Bringer 2006 c). Belägg från lokalen har skickats till Lars Fröberg i Lund för bestämning men har inte gått att återfinna. Den beskrivning som ges av artikelförfattaren stämmer väl med vit björnloka. "De yttre blommorna i flockarna har varit större med djupt kluvna spetsar och mer asymmetriska än de centrala." I Oskarshamn har ett belägg av vit björnloka granskats och ser ut att stämma vad gäller underart men etiketten lite svårtydd när det gäller lokalen. Men samma datum har insamlaren belägg från Vickleby och Ås sn så kanske är växten ändå samlad på Öland? Fynden bedöms tills vidare som osäkra. Underarten är angiven med ett frågetecken för Öland i utbredningskartan i Jonsell & Karlsson (2010).
Gotlands flora
Inkommen, tillfällig. Utgången.
Bohusläns Flora
Vit björnloka är troligen inkommen med vallfrö under 1800-talet. Den växer på liknande platser som sibirisk björnloka och ofta tillsammans med denna. Former med intermediära karaktärer, som är svåra att direkt föra till en underart, förekommer.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Vit björnloka är i Sörmland införd med vallfrö och växer på kulturpåverkad mark i vägkanter, lövrika bryn, längs åar och bäckar. På den äldsta lokalen, Tullgarns park, är den fortfarande riklig tillsammans med stor bockrot och andra gräsfröinkomlingar.
Europa, Nordafrika. I Sverige upp till Mälardalen.
Upplands flora
Almq. Sällsynt.
Vit björnloka finner man oftast i kulturmarker som vägkanter och diken och runt bebyggelse. Den växer även i lundartade miljöer, gärna i hög vegetation.
Några av de nu rapporterade förekomsterna av vit björnloka har funnits länge, t.ex. den i Sigtuna Norrsunda Vallstanäs och den vid Uppsala Balingsta Viks slott (känd sedan 1909), vilka båda rapporteras av Almquist (1929).