stånds
Jacobaea vulgaris
Stånds växer solöppet på frisk till torr, ofta skalhaltig, betad eller ohävdad gräsmark. Arten undviks av betesdjuren, då den är giftig framför allt för hästar. Därför ser man ofta högvuxen stånds blomma vackert i för övrigt hårt nerbetade natur- och kulturbetesmarker. Den växer även i ohävdade marker som igenväxande överbliven gräsmark, kring gårdar, i grustag och annan skräpmark samt kanske allra oftast i vägkanter och på banvallar.
Första fynd
Indirekt angiven från landskapet i Flora Svecica (Linnæus 1745), eftersom han uppger det bohuslänska namnet Stånds. Uppgiften har han förmodligen fått av lärjungen Pehr Kalm som under sin bohuslänska resa 1742 noterade arten från Amundholmen och Musö i Tanum. Denne berättar också att man på Musö använde stånds för att färga ylle grönt och tillägger: "Färgen skall bliva mycket vackert mörkgrön men tål ej att havas i solskenet.” (Kalm 1746).
Utbredning
Vanlig vid havet och fjordarna, minskande österut och ganska sällsynt i inlandet. 604 fynd i 160 rutor (57 %). – Fries: 436 fynd i 142 rutor (50 %).
