åkerkulla
Anthemis arvensis
Mer information om arten

Åkerkulla växer på öppen, frisk till torr, ganska mager, sandig jord. Främst är arten ett åkerogräs, som föredrar höstsäd i inte alltför intensivt brukad mark. I välgödslade, täta grödor förekommer den inte. Därför har arten minskat i takt med att åkerbruket lagts ner på mindre bördiga jordar. Numera finner man den mest i åkrar och trädor i de inre magrare delarna av landskapet samt på vägkanter, åkerrenar, gårdsplaner, jordhögar och i skräpmark av olika slag.

Första fynd

Först nämnd i skrift av Pehr Kalm från Väderöarna i Kville, där han iakttagit arten vid stränder (Kalm 1746). Vid denna tid var inte kustbaldersbrå påtänkt, men det förefaller mycket troligt att det är denna art Kalm syftar på. Det troligaste är att den äldsta uppgiften om åkerkulla är från Marstrand Koön 1860 (Bolander i UPS). Första säkra uppgift som gäller åkerkulla finns hos Wahlenberg (1826) som skriver a Scania ad Bahusiam.

Utbredning

Ganska vanlig i inlandet, vid havet med ojämn utbredning. 284 fynd i 136 rutor (48 %). – Fries: I stort sett allmän, dock avgjort sällsyntare mot kusten. 438 fynd i 174 rutor (62 %).

karta
histkarta