safsa
Osmunda regalis
Safsan växer i Bohuslän på ett annat sätt än i övriga landet. Här står den exponerat i och intill sänkor, kärr eller mossar i fukthed utsatt för salta vindar i havsbandet. Så växer den även i västra Norge. Safsa är mycket sällsynt i Bohuslän, känd endast från åtta lokaler i två lokalgrupper på västsidan av var sin större ö. Primärlokalen i Bäveån tycks mera ha liknat de växtplatser, där arten trivs i övriga delar av landet, men här har den inte kunnat återfinnas.
Första fynd
Först uppgiven som rar i mellersta Bohuslän av C J Lindeberg (1878), med lokaluppgiften i en å ¼ mil ö. om Uddevalla. Detta är förmodligen samma lokal som Björbäck i Bäveån på ett belägg i S, taget av J E Palmér 1881.
Utbredning
Mycket sällsynt. 8 lokaler i 3 rutor. – Äldre uppgifter: 4 lokaler i 4 rutor. Enda lokal utan återfynd är primärlokalen.
Lokaler
Tjörn Klövedal Härön, S om Räbbevik 644130 124510 IJn 1997 (hBF) samt Rocke-nabben, öppet kärr 644110 124472 IJn 1999, båda lokalerna funna under fältinventering för Riksantikvarieämbetet 1980 (G Olsson 1986). Orust Gullholmen Stora Härmanö, Ö om innersta delen av Långevik 645678 123917 RIv, TMa, GOl 2000 samt V om Långevik 645686 123900 GOl 2002 = innanför Långkil (Gillner 1964). N Stenvik 645636 123848 TMa 2000. mellan Gruvan och Stenvik 645617 123868 GOl 2000. Ö om Bänkeskär 645734 123948 GOl, BMa 2002, de senare lokalerna = Härmanö vid damm nära västra stranden 1936 och Härmanö västsluttningen bland ljung 1936 (båda Harpen i GB).