Käringtand förekommer i de flesta öppna miljöer. Den växer i alla typer av kortvuxna gräsmarker, såväl i friska ängar och naturbetesmarker som torrare havstrandängar och gräsplättar i hällmark samt på åkerrenar, i vägskärningar, på vägkanter, banvallar och i allehanda skräpmarker. Arten tycks ha ökat sedan mitten av förra seklet. Detta kan kanske bero på att käringtand ibland odlas som foderväxt och även sås in på nyanlagda vägkanter. Då rör det sig vanligen om den mera storvuxna foderkäringtanden var. sativus (se denna), som först uppmärksammats under inventeringens senare del. En del av våra äldre uppgifter om käringtand avser förmodligen denna varietet.

Se även foderkäringtand Lotus corniculatus var. sativus