Vårvial är i vårt land endast känd som inhemsk från Kullaberg i Skåne och Brattön i Bohuslän. Den växer solexponerat och torrt på klippavsatser i den något svårtillgängliga sydbranten på Brattön eller Blåkulla, som ön kallas i folkmun. Efter upptäckten 1921 har arten följts och antalet blommande exemplar minskade under 1970- och början av 1980-talet. Under tio år eftersöktes den noggrant utan resultat och tycktes försvunnen, tills den 1995 återfanns av Erik Ljungstrand på den gamla lokalen med 45 fertila plantor (Sahlin 1996). Att arten återkom efter flera års frånvaro tyder på att det finns en fröreserv och att den ettåriga späda växten är beroende av årsmånen för sin blomning (Ljungstrand 2007). Sedan den återkom har försiktig röjning utförts och individantalet har varierat mellan 1 och 20 blommande exemplar (Blomgren 2007a).