Snårvindorna kan vara svåra att skilja åt, eftersom det finns både vilda och förvildade arter, som dessutom hybridiserar. Dels förekommer de i naturlig miljö, framför allt på havsstränder och utefter vattendrag, dels blir de mer och mer vanliga i kulturmarker av alla slag, utefter vägkanter, i hamnar, i skogsbryn nära bebyggelse, på industritomter, schaktmassor och soptippar. Ofta ser man snårvindor slingra uppför stag till ledningsstolpar och på viltstaketen utefter de större vägarna.
I början av inventeringen var vi bara medvetna om Calystegia sepium, snårvinda i vid mening och noterade efter detta. Så småningom tillkom de båda rosablommiga underarterna och senare C. pulchra rosenvinda och dess hybrid med skär snårvinda. Detta innebär att sannolikt en del av det som noterats som C. sepium snårvinda i själva verket kan avse andra arter eller underarter, men det mesta kan nog räknas till den vitblommiga underarten C. sepium ssp. sepium. Däremot är det mycket möjligt att de rosablommande underarterna bland sina fynduppgifter döljer en del som är rosenvinda eller hybriden skär storvinda. Med dessa reservationer redovisas fynden för snårvindorna.