bredkaveldun
Typha latifolia
Bredkaveldun växer i grunt näringsrikt vatten i sjöar, åar, dammar, diken, skogskärr och grustag. Allra oftast ser man den dock i hällkaren på öarna, så som både Kalm och Linné beskriver det ovan. Arten har ökat i inlandet sedan förra inventeringen. Förmodligen beror detta på eutrofiering till följd av gödsling och kvävenedfall.
Första fynd
Carl von Linné befann sig i Marstrand 1745 och på ön Kråkan såg han kaveldun. "KRUTLÄSKARE kallade folket den bekante TYPHA 772, ty han liknar det instrument, med hwilken man läskar stycken. Denne Typha wäxte emellan klipporna på Kråkan, där watnet blef ståndandes, och wi sågo med förundran ax på hwart enda stånd, som eljest äro nog sällsynte, hwilket man tydeligen märkte förorsakas deraf, at rötterna ej fingo widlyftigt krypa eller utwidga sig …” (Linnæus 1747). Först iakttagen av Pehr Kalm på Väderöarna i Kville 1742 under hans bohuslänska resa "ymnigt, bergsgrytorna stodo helt fulla av denne. Längden var 1½ famn”. (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig. 839 fynd i 257 rutor (91 %). – Fries: 325 fynd i 136 rutor (48 %).
