bergglim
Atocion rupestre
Bergglim växer i små springor eller på tunt jordlager på exponerade klippor och hällar i bergbranter, hällmarker och bergskärningar utmed vägar och järnvägar, gärna tillsammans med bergsyra och styvmorsviol. Man kan också finna den på torr, mager mark i gles hedtallskog. Den förekommer inte på de yttre öarna. Arten är konkurrenssvag och försvinner när växttäcket sluter sig.
Första fynd
Först uppgiven från landskapet i Flora Svecica (Linnæus 1745) med orden in Westrogothiæ & Bahusiæ omnibus montibus, det vill säga i alla berg i Västergötland och Bohuslän, med hänvisning till lärjungen Pehr Kalm. Denne hade 1742 noterat arten på Löveråsberget i Näsinge (Kalm 1746).
Utbredning
Mycket vanlig med lägre frekvens i skärgården. 836 fynd i 247 rutor (88 %). – Fries: Mycket allmän. Känd från alla socknar utom Käringön. 586 fynd i 193 rutor (68 %).

