hultbräken
Phegopteris connectilis
Hultbräken växer på fuktig till frisk, ganska näringsrik mark i både barr-, bland- och lövskogar. Mycket ofta följer den fuktstråk utefter bäckar, åar och källdråg, där den kan bilda täta bestånd, gärna tillsammans med ekbräken och andra ormbunkar. Arten kan också växa i sumpskog, alkärr och andra lövkärr. Ibland ser man den i klippspringor i skuggiga bergbranter. Hultbräken har liksom de flesta skogsarter ökat under senare delen av 1900-talet, förmodligen beroende på den ökade skogsarealen.
Första fynd
Först publicerad från Öckerö Grötö av J E Areschoug (1837).
Utbredning
Mycket vanlig, utom i havsbandet, där den i princip saknas på mindre öar, holmar och skär. 1839 fynd i 262 rutor (93 %). – Fries: Mycket allmän. Känd från alla socknar. 571 fynd i 202 rutor (72 %).

