storven
Agrostis gigantea
Storven har odlats som vallväxt och i gräsmattor. Man finner den dels i kulturmark som åkrar, trädor, vallar, betesmarker, åkerholmar och markvägar, dels på skräpmarker av olika slag som grusplaner, grustag och schaktmassor. Arten har ökat kraftigt sedan förra inventeringen, då den tydligen nyss hade börjat sprida sig.
Första fynd
Först uppgiven av Harald Fries (1945) från ett antal lokaler. Vidare anges att arten är en nyss uppmärksammad synantrop och att utbredningen är okänd. Äldsta belägg är från Ljungskile 1867, samlat av N A Johanson som A. stolonifera, ombestämd av Carl Blom 1944.
Utbredning
Ganska vanlig och jämnt spridd. Saknas bara i de höglänta skogstrakterna. 442 fynd i 199 rutor (71 %). – Fries: 42 fynd i 30 rutor (11 %).

