skogslind
Tilia cordata
Mer information om arten

Lind växer på torr till frisk, näringsrik mulljord i stenig och blockrik lövskog. I randskogarna nedanför bergbranterna intill de uppodlade dalgångarna växer linden i regel högt upp i sluttningen eller branten, ofta som ett knotigt, mycket gammalt träd med flera stammar, varav en del är döda. Den sprider sig i regel med stubb- eller rotskott, men allt oftare ser man lindplantor, som uppenbarligen grott ur frö, i glesa skogar långt från vuxna lindar. Lindbast har använts till reptillverkning och kanske detta har bidragit till att lindar planterats eller sparats. Förr planterades den som vårdträd samt i alléer och i städernas parker. numera är den där ersatt med parklind. Sedan förra inventeringen har linden ökat i området kring Bullaren.

Första fynd

En indirekt uppgift om lind från Morlanda ges av Kalm (1746) då han efter ett besök hos herr Knut Bildt på Morlanda säteri skriver: ”Smöret sades bliva fett, gult, styvt och mäktigt som det engelska då boskapen får mycket lindelöv att äta.” Kalm uppger lind även från Tanum Musö.

Utbredning

Vanlig med lägre frekvens vid havet, eftersom den knappast går ut i skärgården. 723 fynd i 221 rutor (78 %). – Fries: Allmän, dock sällsyntare kring Bullaren. 453 fynd i 174 rutor (62 %).

karta
histkarta