Lind växer på torr till frisk, näringsrik mulljord i stenig och blockrik lövskog. I randskogarna nedanför bergbranterna intill de uppodlade dalgångarna växer linden i regel högt upp i sluttningen eller branten, ofta som ett knotigt, mycket gammalt träd med flera stammar, varav en del är döda. Den sprider sig i regel med stubb- eller rotskott, men allt oftare ser man lindplantor, som uppenbarligen grott ur frö, i glesa skogar långt från vuxna lindar. Lindbast har använts till reptillverkning och kanske detta har bidragit till att lindar planterats eller sparats. Förr planterades den som vårdträd samt i alléer och i städernas parker. numera är den där ersatt med parklind. Sedan förra inventeringen har linden ökat i området kring Bullaren.
Första fynd
Utbredning
Vanlig med lägre frekvens vid havet, eftersom den knappast går ut i skärgården. 723 fynd i 221 rutor (78 %). – Fries: Allmän, dock sällsyntare kring Bullaren. 453 fynd i 174 rutor (62 %).

