Stor sötväppling växer på friska till fuktiga, gärna leriga havsstrandängar, där den anses ursprunglig, men den är vanligare på kultur- och skräpmarker som vägkanter, grustag, hamnar, industritomter och schaktmassor. Förmodligen har den kommit in med barlast eller importvaror till hamnar och spritt sig med trafiken på vägar och järnvägar. Arten har ökat på skräpmarkslokaler framför allt i södra delen av landskapet sedan förra inventeringen.