Taxasida

sandstarr

Carex arenaria

L.

sandstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

sandstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sandstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex arenaria
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex arenaria L.
Svenskt namn
sandstarr
norwegianBokmal
sandstarr
norwegianNynorsk
sandstorr
Finskt namn
hietikkosara
finlandSwedish
sandstarr
Danskt namn
Sand-star
Foton
Patrik Engström
Böda 2012-07-02
Patrik Engström
Böda 2012-07-02
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

460 Carex arenaria L.

This species is mainly restricted to the seacoasts of W. and N. Europe. It occurs as a casual at the Gulf of Bothnia. The local occurrences on the coast of southeastern N. America are probably not native (cf., however, Fernald, Manual 1950, p. 303). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 67.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sandstarr är ursprunglig. Den växer främst på sanddyner och sandfält samt i glesa tall/blandskogar vid kusten. Dessutom kan man där, liksom i vissa delar av landskapets inre, finna arten på andra torra, sandiga ståndorter som åkerrenar, skogsbryn, slänter och banvallar.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Strandväxt vid havet i öppen sand. Förekomsterna på Vätternstranden tycks naturliga (jfr Ekholm & Hallin 1980b, Edqvist & Karlsson 2007).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

En uppgift från Ånimskog Henriksholm (S 1888 AUr) är säkerligen felaktig; se även Hård 1935.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Sandstarr växer på torr, öppen sand eller på sandiga gräshedar. Arten är en kolonisatör, som snabbt tar vegetationsfria ytor i besittning med hjälp av sina långa utlöpare. Den är ursprunglig vid havet och vid Vättern, kanske även vid Nissan (Gislaved Villstad), där den åtminstone tidigare förekom. I inlandet i övrigt påträffas den på stationsområden, banvallar och sandiga vägkanter. På en lokal i Oskarshamn Döderhult har den sannolikt kommit in med tyskt timmer.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sandstarr växer i öppen sand där arten saknar konkurrens. På Öland ses den på sanddyner vid kusten men även på sandfält, i vägkanter och tallskog, särskilt efter avverkningar när sandig mark blottlagts. Den växer även i gamla sandtag, f.d. banvallar, trädesåkrar och igenväxande ljunghedar. När lekplatser påförs sand kan den tillfälligt dyka upp, troligen som fröförorening eller spridd med rotfragment.

Utbredningen omfattar hela Öland, men inlandsfynden är fåtaliga och sandstarr saknas helt på Stora Alvaret. På kartbilden ser man tydligt de lokaler där mäktiga sandfält avsatts som vid Skedås, Bredsättra sn. Längs den sandiga, östra landborgen löper fynden som ett pärlband, från Runsten sn i norr till Sandby i söder. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo); vår bedömning är att sandstarr i princip är oförändrad.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Sandiga miljöer, t.ex. sandstränder, sanddyner, sandhedar, sandtallskogar och beten på sand. Bestånden följer troget littorina- och ancylusgränsvallarna på sydöstra och västra Gotland. Johanssons (1897) ”H. o. d. på stränder och sandfält” motsvarar dagens frekvens. Englund (1942) fann 108 lokaler vid sina inventeringar av öns stränder 1928–36, vilket kan jämföras med ca 130 fynd i km2-rutor med kust under Projekt Gotlands flora (förutom Gotska Sandön, ej inventerat av Englund). Detta visar på i stort oförändrad frekvens.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sandstarr växer som Kalm iakttog, i öppen eller glest bevuxen, ren sand på flacka sandstränder, men påträffas också på sandfält, hedar och i tallskogsbryn vid kusten. På öarna förekommer den i skrevor i hällmark och mellan stenar och block. I ren sand, där inget är i vägen, står den ofta i snörräta rader, bildade på det sätt som Kalm beskrev, och förekommer på praktiskt taget alla sandstränder.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig i glesa mattor på öppna sandstränder, på sandfält och i glesa, sandiga tallskogar nära havet och de stora sjörna Vänern och Vättern. Ibland på sandfält en bit från stränderna samt tillfälligt på sandiga banvallar. Ganska vanlig i Göteborgs skärgård, vid Vättern och vid Vänern kring Kinneviken, sällsynt vid Vänern i övrigt och på banvallar. 83 lokaler i 43 rutor (5 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sandstarren växer på sandfält vid havet, vanligen på exponerade sandstränder. På sådana lokaler bildar den vidsträckta bestånd innanför dyner med strandråg och sandrör. Sandstarr hör antagligen till de växter som invandrat till Sörmland över havet från sina närmaste växtplatser på Gotland eller från Baltikum. De flesta sörmlandslokalerna ligger på sandstränder exponerade mot sydöst (se sandrör). Sandstarren har också planterats som sandbindare i södra Sverige och det är inte omöjligt att detta även skett i Sörmland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sandstarr förekommer på sandig mark längs den svenska kusten från Bohuslän till Gästrikland, i Uppland enbart på Sandön. Den är sällsynt på Åland. 1 kartblad, 3 kvadranter.
Almq. Sällsynt.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Sandstarren upptäcktes på Kusön 1966 av Lars Eric-son. Det är en gåta hur och när den hittat till en av de ytterst fåtaliga naturliga sandstränderna efter Gästrikekusten. Närmaste förekomster finns i trakten av Öregrund i Norduppland. Till Gävle och andra hamnstäder i Norrland har arten tillfälligt kommit in med barlastsand på 1800-talet. Förekomsten på Kusön kan mycket väl ha samma ursprung eftersom barlast förr tippades i havet utanför Axmar bruk. Kända tippningsplatserna finns fyra kilometer från förekomsten.
Sandstarr sprids huvudsakligen vegetativt med långa utlöpare i sanden. Igenväxning, särskilt med vass, är ett hot mot lokalen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Sandstarr nämns som funnen i Hudiksvall Hudiksvall vid ångsågen, 6845 1568, sannolikt tillfällig (Wiström 1898).

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förr på barlast (Collinder 1909).