Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833, som P. serotina).
Ekologi
Flertalet lokaler ligger på våt mark nära Ljusnan eller de större åarna. Men arten har också konstaterats på vägkanter och sandiga sjöstränder.
Höjdgräns ca 790 m: Tännäs: Fjällnäs (Nilsson 1976).
Variation
Ericsson (1987) delar in arten i två typer. Den ena är kraftigare med påfallande hårighet nedanför nedersta ledknuten och förekommer oftast på kulturmark. Den andra, som ofta växer längs älvarna, är klenare och har endast svårobserverad behåring nedom nedersta ledknuten.
Utbredning
Med uteslutande av äldre uppgifter, för vilka belägg inte finns, är sengröe funnet i Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg, Lillhärdal och Härjedalen/Idre. Antalet rutor är 15.
Lokaler
Följande belägg (BD i UPS) har bestämts eller bekräftats av Stefan Ericsson: Vemdalen: 1 km NV om Kvisthån vid en liten bäck (17E 3b 4- 1-). Ljusnedal: vid Ljusnedalssjön 300 m NV om Ävjebäckens utlopp (17C 7h), 500 m O om Ljusnans utlopp ur Rörhån (17D 4a 4- 3-). Sveg: NV om Mullbackarna vid Svegssjön (16E 7c 2- 2-) och Lillhärdal: N-ändan av Orrmosjön, i grus (16E 1c 4- 1-).
