fjällyxne
Pseudorchis straminea
Mer information om arten

Första fynd

Först uppgiven av Sjöstrand (1833). "Satyrium albidum: på Torkelstöten vid Ljungdalen, mellan Sylfjellet och Ljungdalen sparsamt."

Ekologi

Pseudorchis straminea växer nästan uteslutande på kalfjället. Vanliga följeväxter är fjällsippa Dryas octopetala, fjällglim Silene acaulis, klippstarr Carex rupestris och trådfräken Equisetum scirpoides. Se vidare en provyteanalys som gjordes på artens sydligaste svenska lokal på Vättafjället.

Höjdgräns 1272 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Variation

Underarten straminea är väl skild från subsp. albida och skulle kunna behandlas som en egen art (jfr Nilsson 1976).

Utbredning

Fjällvityxne har antecknats i 33 rutor i Storsjö, Ljusnedal och Tännäs. Den sydligaste svenska lokalen ligger i Tännäs: på Vättafjället 2 km SV om Svanåkläppen (17C 7d, Danielsson 1983).

karta