Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Kärrgröe växer både i naturliga och kulturinfluerade miljöer. Bland de förra kan nämnas källdrag, videsnår och fuktiga strandskogar, bland de senare vägkanter, diken, fäbodvallar, liftgator och andra turistanläggningar.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Ett exemplar utan antocyan samlades i Ljusnedal: vid Ljusnedalssjön 300 m NV om Ävjebäckens utlopp (17C 7h 2- 3-, BD i UPS).

Kärrgröe har noterats i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Arten är funnen i 51 rutor och fördelningen är 21%, NÖ 12%, SV 10%, SÖ 14%. Arten är säkert liksom andra gräs åtskilligt förbisedd.