Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Bygdenamn och bruk
Provinsnamn är bl a tov eller bärgtov (Olsson 1938). Ett av samerna använt namn är sia (1991, !).
Olsson (1938) uppger att kruståtel enligt befolkningens värdesättning är det bästa fäbodbetet (i Ytterberg i Sveg), och Steen (1965) nämner att kruståtel, som delvis är grön under snötäcket, är mycket omtyckt av renarna.
Ekologi
På kalfjället finns kruståtel främst i hedar. För övrigt är den vanlig på torr skogsmark, på betesmark och på hyggen, där den på högsommaren blir landskapsfärgande.
Höjdgräns 1535 m: Stora Helagsstöten, (Kilander 1955).
Variation
Östergren (1927) uppger en f. pallida från Hamrafjället. Kilander (1955) förmodar att arten sannolikt företräds av var. montana i Helagsfjället. Enligt Hylander (1953) är denna varietets systematiska värde inte utrett.
Utbredning
Kruståtel finns troligen i alla rutor. Den har liksom tuvtåtel registrerats i 96 % av undersökta rutor (NV 92%, NÖ 96%, SV 100%, SÖ 95%).