Den förhållandevis höga andelen gamla lokaler (äldre än 1965), där arten inte återfunnits, kan tyda på att arten är på reträtt. En troligare förklaring är dock att gårdsplaner och liknande lokaler inte besökts i tillräcklig utsträckning under inventeringen.
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Ekologi
Trampörten är knappast inhemsk i landskapet. Den växer i solöppet läge på vägkanter och planer vid järnvägsstationer, fäbodar och annan bebyggelse.
Höjdgräns ca 860 m: Storsjö: Nya Nedalsstugan (18C 5f, 1915, HSM i UPS).
Variation
Herbariematerialet från Härjedalen är mycket sparsamt, sammanlagt ett 10-tal kollekter i S och UPS, inga i GB och LD. Mossberg m.fl. (1992) upptar fyra underarter i Norden. Av dessa är subsp. aviculare, stor trampört, den enda som är säkert belagd från landskapet enligt Thomas Karlsson, som undersökt museikollekterna.
Utbredning
Arten är noterad i 30 rutor och i alla socknar utom Härjedalen/Åsarne. Fördelningen är NV 12%, NÖ 11%, SV 7%, SÖ 10%.