Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "h. o. d." Frågan är dock om Sjöstrand verkligen såg denna i Härjedalen så sällsynta växt eller om han förväxlade den med t ex fjälldunört. I GB, LD, S och UPS finns endast ett belägg Tännäs: Funäsdalsbergets Ö sida (1894, EN i S), återfunnen där 1984 (BD i UPS). Enanders fynd torde vara det äldsta säkra i Härjedalen.

Bergdunört förekommer som indigen på hyllor i klippstup och i rasmark. Dessa lokaler är ofta soliga och torra. Av mig dessutom sedd som ogräs i en blomrabatt i Storsjö: Ljungdalen (18C 4j 3- 0-).

Höjdgräns 980 m: Hamrafjället (Kullman 1971).

De övriga lokalerna är: Ljusnedal: Ormruets SÖ-brant (17C 9h 1- 0-, ÖN). Tännäs: Tännäsberget (17C 5h, Dusén 1880). Hede: Orrstädjan (17D 9f, Cedergren 1916). Cedergren har dock inte tagit upp den i sin artlista. Överhogdal: Frägnbergets V-sluttning i traktorspår på hygge (17E 2i 4- 4-, 1986, BD i UPS). Sveg: Duvberget (16E 7d, Birger 1908a).