Först uppgiven av Dusén (1880).

Se under Variation. Strandlokalerna är i regel sandiga eller grusiga och alltid soliga.

Höjdgräns ca 700 m, kartans nordligaste lokal: Storsjö: S om N. Ljungdalsbergets förtopp ogräs i potatisland (18C 5j 0- 2-, 1982, SK i UPS)

I Härjedalen förekommer en säkerligen inhemsk form vid älv- och sjöstränder, speciellt utefter Ljusnan. Denna är högst 20 cm hög och har lilafärgade bladundersidor, särskilt nedtill på stjälken. Dessutom finns en kulturspridd ras, som är samlad i potatisfält och liknande. Den är bl.a. mer högväxt. Hylander ansåg tydligen denna variation vara taxonomiskt betydelselös, eftersom han inte nämner något därom i sin översikt av släktet (1965). Han förbigår t.ex. var. lapponica som upptas i äldre floror, t.ex. Lindman (1926) och nämns i Birger (1908a). Den ovannämnda strandformen är troligen identisk med var. lapponica, som Lange i sin Jämtlandsflora (1938) behandlar som art med namnet M. lapponica Wg. Jämförande odlingsförsök av formerna borde vara upplysande.

Arten är sedd på 15 lokaler i 8 rutor. De flesta ligger utmed Ljusnan N om Linsells by. Socknar med fynd är Storsjö, Vemdalen, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg och Lillhärdal. Den indigena strandformen är bl.a. samlad (BD i UPS) i Linsell kyrkbyn vid Ljusnan (16E 9j, 1968) och Sveg: vid Svegssjön 2 km SÖ om Glissjöberg (16E 7c 4- 1-, 1990). Ogräsformen är sällsynt i landskapet (två lokaler).