Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ett provinsnamn är trösk (Modin 1911).

Modin (1911) omtalar att vattenklöverns blad torkades och smulades sönder samt kokades i mjölk (helst getmjölk). Denna blandning dracks som medel mot lungsot.

Kilander nämner att vattenklöver över skogsgränsen förekommer i kärr. På lägre nivåer växer arten i blöta myrar, på stränder samt på grunt vatten i sjöar, där den kan bilda ganska stora bestånd. Den kan också förekomma i diken men är i övrigt inte påtagligt kulturgynnad.

Höjdgräns 1058 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Vattenklöver är en vanlig växt i Härjedalen och känd från samtliga socknar. Den är antecknad i 321 rutor med tyngdpunkt i SÖ: NV 70%, NÖ 65%, SV 61%, SÖ 91%.