Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Arten är kalkkrävande, och de flesta lokalerna ligger i alpina eller subalpina rikkärr, ofta på blottor med naken mineraljord. Den uppträder också i rikkärr långt nere i skogsregionen till skillnad från föregående art.

Höjdgräns 1225 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Lapptåg är känd från Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede och Linsell. Arten är antecknad i 79 rutor. Fördelningen är nordvästlig och främst betingad av artens kalkkrav: NV 57%, NÖ 12%, SV 3%, SÖ 0%. Kartans sydligaste lokal ligger i Linsell vid Häggingån i artrik myr nära dämningsgränsen (16D 5f, Sjörs, pers medd).