Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Vårfryle har inte särskilt specifika krav på miljön, men arten undviker alltför skuggiga lägen liksom öppna hedmarker. Den förekommer i allsköns skogsmark samt i brantberg. Den är också vanlig i kulturpåverkad miljö, såsom betesmark vid fäbodar.

Höjdgräns 1120 m: Tännäs: Brattriet (17C 5e, Kullman 1977).

Vårfryle är vanlig i alla socknar och har antecknats i 376 rutor med fördelningen NV 67%, NÖ 95%, SV 90%, SÖ 87%.