Först uppgiven av Sjöstrand (1833): Avena subspicata: ifrån Mettukläppen till Sylfjellet och Storsjöns fjell."

Fjällhavre är kalkgynnad och växer ofta bland fjällsippa Dryas octopetala i vittringsgruset på kalkhaltiga skiffrar, gärna på rikfjällens toppplatåer. Arten förekommer också på fuktiga klipphyllor och vid bäckar.

Höjdgräns 1679 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Jag känner inte till någon subalpin eller lägre lokal. En jämförelsevis lågt belägen växtplats är Torkilstöten i Storsjö. Den ligger på 1040 m (18C 5i 3- 1-, 1965, BD i UPS).

Fjällhavre är en av de fjällväxter, som når sin svenska sydgräns i Härjedalen. Arten är inskränkt till Storsjö, Ljusnedal och Tännäs och anträffad i 21 rutor. Alla lokaler ligger i den nordvästra sektorn.

Här har inte tagits hänsyn till ett belägg i LD från Hede: Sånfjället, taget 1875 av A. Berg, då gymnasist; etikettförväxling?

Den sydligaste preciserade lokalen på kartan ligger på Svansjökläppens NÖ-sida (17C 9c 4- 3-, !). Smith (1920) anger att arten går till "Röfjäll i söder", vilket är en något vag uppgift (ringen längst i söder).