Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "på få ställen, t. ex. Linsälls knettar".
Ekologi
Klippspringor, även på större block, och helst i sydläge. Hällebräken är möjligen svagt kalkgynnad i Härjedalen.
Höjdgräns. Troligen mellan 950 och 1000 m: Ljusnedal: Haftorsstöten (18C 2c, region alpin, Smith 1920).
Variation
Varierar betydligt, bl a i fråga om fjällighet på bladundersida och rachis.
Utbredning
Sedd i 30 rutor med fördelningen NV 20%, NÖ 5%, SV 6%, SÖ 4%. De flesta lokalerna ligger i Ljusnedal och Tännäs, kanske beroende på den rika förekomsten av lämpliga klippstup där.
Lokaler
Från Storsjö finns endast en observation: Axhögen (18C 2g, 1891, EN i S). Cedergren (1916) citerar en uppgift i ett manuskript av C. Hartman 1841 ("Ljungdalsberget"). Sannolikt avses här följande art, som senare är sedd i Södra Ljungdalsberget. En uppgift av liknande slag från Hede: Långåberget har också utelämnats i brist på belägg. I Vemdalen har bara två observationer gjorts: Orrhögberget (17D 6i, 1916, KBN i GB) och Rundstensberget (17E 2b-c, 1916, GC i UPS). Arten är också känd från Sveg och Lillhärdal.
