Hot. På den klassiska lokalen Stor-Mittåkläppen är denna växtgeografiskt intressanta art akut hotad av alltför intensivt renbete, vilket främst förorsakat trampskador med åtföljande erosion. Lokalen på Hamrafjällets topplatå är också hotad, kanske försvunnen, på grund av trampskador genom omfattande turistbesök.
Första fynd
Först uppgiven av Thedenius (1839), som Gentiana glacialis: "På sydvestra sidan af stora Midtåkläppen." Arten finns tills vidare kvar på denna lokal.
Ekologi
Arten, som är kalkbunden, är konkurrenssvag och påträffas i glesa, torra fjällsippshedar, på mineraljord och på vittrade kalkhällar. Lappgentiana är kulturgynnad och växte tidigare på vägrenar i NV Härjedalen.
Höjdgräns 1250 m: Ljusnedal: Axhögen (18C 3g, ÖN). Som lägst växte lappgentianan på ca 590 m vid Ljusnedals bruk (Birger 1908a), varifrån den dock torde vara försvunnen.
Utbredning
Arten är endast känd från Storsjö, Ljusnedal och Tännäs, där den registrerats i 6 rutor.
Lokaler
De nutida lokalerna är Storsjö: S. Gröndörrstöten (18C 5h, !). Ljusnedal: Stor-Mittåkläppen (18C 2f, !; många äldre uppgifter), dessutom höjdgränslokalen. Tännäs: Hamrafjällets topplatå (Nilsson 1976), Ramundberget i västsluttningen nedom toppen (18C 1e, Nilsson 1976), Skenörsfjället strax nedom hammaren (18C 0d, Nilsson 1976).
