Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som Satyrium conopseum.
Ekologi
Brudsporre är kalkgynnad. Den kan bilda massbestånd i öppna rikkärr men kan också växa relativt torrt, såsom i kalfjällets fjällsippshedar.
Höjdgräns 1118 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Variation
Nilsson (1976) rapporterar former, som nära ansluter till var. densiflora från bl a Hamrajället. Östergren (1927) meddelar fynd av "f. lapponica" och "f. ornithis" från flera lokaler mellan Fjällnäs och Tänndalen, jfr Neuman (1901). Hylander (1966) förbigår dessa, då deras systematiska värde behöver studeras.
Utbredning
Arten är känd från alla socknar utom Sveg, Överhogdal, Älvros och Härjedalen/Idre. Antalet rutor med fynd är 139 med fördelningen NV 71%, NÖ 29%, SV 24%, SÖ 3%.
Lokaler
Mycket individrika lokaler finns i Linsell: t ex 1,5–2 km S om Bölberget (16D 9f, !). Den enda lokalen i Lillhärdal: (kartans sydligaste) är Lomtjärnknätten (16E 5a, !).
