Först uppgiven av Nilsson (1976). Här bortses då från Birgers (1908a) uppgifter angående D. hirta, som Elisabeth Ekman förklarat tillhöra D. norvegica (= D. rupestris), jfr Smith (1920).

Höjdgräns 900–1000 m: Lill-Mittåkläppen (18C 2f, ÖN i UPS).

"En i flororna ofta dåligt beskriven art, vilket gjort att många storvuxna D. norvegica ofta bestämts till D. daurica" (Hellqvist 1990). De sparsamma kollekter som finns avviker något från t ex exemplar samlade i våra lappmarker: blommorna är i minsta laget och stjälken är hårig i hela sin längd. Stjälken på typisk D. daurica är kal uppe i blomställningen. För D. daurica talar dock att rosettbladen är övervägande stjärnhåriga.

Endast samlad på två lokaler: Ljusnedal: Lill-Mittåkläppen. Tännäs: 2 km V om V. Malmagen vid landsvägen i gräsmark (18C 0c 0- 1-, 790 m, ÖN och BD i UPS). Exemplaren från Lill-Mittåkläppen liknar mycket dem från Malmagen och är alltså enligt min uppfattning inte heller fullt typiska.