Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Gråstarr växer ofta i myrkanter men också längre ut på myrarna. Arten förekommer också i videsnår liksom på vissa kulturskapade ståndorter, såsom diken och våta stigar.

Höjdgräns 1045 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).

Gråstarr är vanlig i samtliga socknar. Den har antecknats i 384 rutor med fördelningen NV 70%, NÖ 94%, SV 92%, SÖ 96%.