Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

I Tännäs har arten kallats skrapa-kall, eftersom den såsom utmognad "skrapar" eller skallrar då den vidröres (Modin 1911).

Kärrspira växer i myrar, ofta bland tuvsäv Trichophorum caespitosum, och i våta ängar, gärna i anslutning till sjöar och på underlag, som inte kan beträdas utan risk. Någon gång kan man se kärrspira i diken och på kanten av vägar genom våtmarker.

Höjd gräns ca 900 m: Ljusnedal: ovanför Storkläppvallen (18C 2f 1- 4- ÖN).

Av de tre i Krok & Almquist (1984) upptagna underarterna subsp. palustris, subsp. borealis och subsp. opsiantha torde åtminstone de två sistnämnda förekomma i Härjedalen. Avgränsningen dem emellan är emellertid oklar: subsp. borealis anges t.ex. i vissa floror vara föga grenig, men extremt greniga exemplar har av både Hylander och Nannfeldt hänförts till denna underart (i UPS, exemplar från Jmt resp Upl). Min erfarenhet, som i någon mån stöds av insamlingar (i UPS) är att ogrenade typer, som jag vill hänföra till subsp. borealis, är betydligt vanligare i norra Härjedalen än i den södra delen. Exemplar med vita blommor ses sällsynt (f. ochroleuca).

Kärrspira är känd från alla socknar och från 270 rutor. Fördelningen är NV 54%, NÖ 63%, SV 63%, SÖ 71%.

Exemplar från populationer med ogrenad stam (förmodad subsp. borealis) har bl.a. samlats (1985, BD, UPS) i Tännäs: myren vid NV änden av Östersjön (17C 7e 4- 4-, 720 m) och i myr NÖ om Jons-Nyvallen (17C 7f 3- 2-, 770 m). En likaledes ogrenad form men med vita blommor har av SK samlats i Storsjö: myr 1300 m VNV om Västsätern (18D 4a, UPS).