Jag har sett arten förväxlad med hanexemplar av nålstarr Carex dioica, varför det är bra om rapporter från eventuella sydligare lokaler beläggs genom insamling.
Första fynd
Först uppgiven av Fristedt (1854): "på Axhögen och Helagsfjellen."
Ekologi
Arten, som är kalkkrävande, växer oftast på vindsvepta hällmarker, klippbranter, moränkullar och skifferblock. Fjällsippa Dryas octopetala är en vanlig följeväxt.
Höjdgräns 1280 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955). Arten är enligt Smith (1920) inte funnen nedom skogsgränsen.
Utbredning
Arten är endast känd från Storsjö och Ljusnedal. Den har noterats i 9 rutor.
Lokaler
Relativt lättillgängliga lokaler är Storsjö V delen av topplatån på Torkilstöten (18C 5i, Nilsson 1976) samt Ljusnedal Stor-Mittåkläppens sydbrant (18C 2f 4- 3-, 1972, BD i UPS). Den sistnämnda lokalen är Sveriges sydligaste.
