Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som C. leucoglochin.

Taggstarr växer främst i fastare fattigkärr och ofta tillsammans med vitmossor, Eriophorum-arter (ängsull och tuvull) och andra starrarter, såsom sumpstarr C. magellanica och strängstarr C. chordorriza. Arten är ovanlig i subalpina eller lågalpina kärr.

Höjdgräns 1060 m: Hamrafjället (Kullman 1971).

Taggstarr är känd från alla socknar och har antecknats i 340 rutor. Fördelningen är NV 59%, NÖ 78%, SV 81%, SÖ 91%. Att arten är relativt ovanlig i NV torde hänga samman med att den sällan går högre än 900 m.