Kartan har ett egendomligt utseende, vilket kan bero på att arten uppfattats olika av olika samlare. Ericsson & Hellqvist (1989) påpekar att många exemplar uppgivna som A. glabra har visat sig vara A. murbeckiana eller obeskrivna arter. Sådana finns också i mitt eget material och har lämnats obestämda.
Första fynd
De äldsta beläggen är från 1895: Ljusnedal: Anåfjället ovanför Lillvallen (17C 8h, MÖ i S) och Haftorsstöten (18C 2c, EN i S). De förefaller att vara tagna på naturliga ståndorter.
Ekologi
Höjdgräns. Kilander (1955) uppger att glatt daggkåpa stiger till 1315 m på Stora Helagsstöten.
Variation
A. glabra är mångformig. Turesson (1943) har urskilt och odlat minst 10 olika kloner. Bland dessa har han studerat en tidigblommande typ från Hamrafjället. Exemplaren har vid jämförande odlingsförsök visat sig vara de mest högvuxna i Turessons material.
Utbredning
Belägg finns från 10 rutor i Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs och Linsell.
