Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Ulfberget vid Wiken [i Hede] sparsamt".
Ekologi
Getväpplingens var. lapponica är säkerligen indigen i brantberg i landskapet. Dessutom är arten kulturspridd efter vägar och på järnvägsområden. På den klassiska lokalen i Ulvberget växer den i en sydexponerad gles tallskog.
Höjdgräns 875 m: Storsjö: S delen av Flatruet, nära vägen 300 m SV om sjön 892 (18C 1i 4- 1-, 1983, BD i UPS). Arten fanns kvar där ännu 1993.
Variation
Av denna variabla art torde finnas flera raser i Härjedalen. Expertbestämda kollekter finns av subsp. lapponica och subsp. carpatica var. pseudovulneraria (Sagorski) Cullen.
Lokaler
Storsjö se höjdgränslokalen. Ljusnedal: Tramsbergets SV-sida nära landsvägen (17C 6i 2- 3-, 1981, BD och ÖN i UPS, subsp. lapponica, jfr Danielsson & Nilsson 1988). Tännäs: Funäsdalsberget (1836 eller 1842, TH i UPS, subsp. lapponica, det. Lampinen 1988). Hede: samhällets V utkant, vägkant (17D 5g 0- 0-, 1986, BD i UPS), Norrhede strax SÖ om den f d järnvägsstationen (17D5g, 1989, SK i UPS), Ö om Andåmyren vid vägkant (17D 4h 4- 0-, 1989, SK i UPS), Ulvberget (17D 4h 4- 1-, MGS förstalokal, många belägg i UPS och S, senast BD 1986 i UPS, subsp. lapponica, det. Lampinen 1988). Linsell: vid landsvägen nära Näsvallen (17D 0j 4- 3-, 1991, BD i UPS). Överhogdal: järnvägsstationen (17E 1j 1- 3-, 1986, BD i UPS). Sveg: Glissjöberg (16E 8b, 1916, GC i UPS, subsp. carpatica var. pseudovulneraria, det. Lampinen 1988). Även samlad på denna lokal av EN 1910.
