Först uppgiven av Hülphers (1777): "... dock wäxa på några ställen röda Winbär wildt."

Vanliga miljöer för dessa typer av vinbär är bäckraviner och branta sydlutor, ofta tillsammans med högörter och andra buskar. Särskilt vackra (och lömska) är blandbestånd av vinbär och tibast Daphne mezereum (som också har röda, men starkt giftiga frukter) t ex utefter Valmen i Linsell (öster om Sånfjället, 17D li, !). Lappvinbär anses vara kalkgynnad (Nilsson 1986).

Höjdgräns. Röda vinbär växer i den subalpina regionen på de växtrika fjällen Vargtjärnstöten i Storsjö och på Hamrafjället i Tännäs. På Hamrafjället stiger arten till 950 m (Kullman 1977).

Ribes spicatum varierar i Härjedalen främst i fråga om bladens hårighet och antalet blommor per klase. Det är svårt att med ledning av det sparsamma herbariematerialet göra en uppdelning på underarter, speciellt som gränserna mellan dem är oskarpa. Men med största sannolikhet förekommer både lappvinbär subsp. lapponicum och skogsvinbär subsp. spicatum.

Trädgårdsvinbär Ribes rubrum odlas i Härjedalen, även vid fäbodar och jaktstugor långt ifrån fast bebyggelse. Det kan inte uteslutas, att en viss spridning till omgivningen skett (t ex med hjälp av fåglar). Belägg härför saknas dock.

Funnen i 92 rutor. Fynd finns i alla socknar utom Härjedalen/Idre. Fördelningen över landskapet är jämn: NV 20%, NÖ 26%, SV 27%, SÖ 23%.