Lokalerna på Helagsfjället är de sydligaste i Sverige och möjligen i Skandinavien.
Första fynd
Arten upptäcktes som ny för landskapet av Smith (1920), vars äldsta belägg är från 1910: Storsjö: Helagsfjällets NÖ fot (troligen 18C 6g, UPS). Alla lokaler ligger i den socknen.
Ekologi
Arten växer enligt Nilsson (1986) på översilad hed- och gräsmark, steniga stränder, snölegor och myrkanter.
Höjdgräns 1333 m: Stora Helagsstöten (Kilander 1955).
Lokaler
Endast ytterligare ett belägg tycks existera: Blåfjäll (18D 6b, 1913, HSM i UPS). Smith (1920) nämner också "vid Handölan mot Snusestöten", vilket kan vara identiskt med primäriokalen, och vidare Vålåsjöfjäll mot Gråsjön (18C 7j) samt Storådörren (18D 6b). Kilander (1955) nämner två lokaler i Helagsfjället. Den senaste rapporten (1987) lämnas av Lennart Stenberg: Mossalass O-sidan (18D 6a).
