Först uppgiven av Dusén (1880). Arten samlades dock redan 1836 av Thedenius i Funäsdalen under namnet A. geniculatus.

Gulkavle växer oftast i grunt vatten i uttorkande gölar eller på våta älv- och sjöstränder. Ibland kan arten bilda stora och täta bestånd såsom i Hede: Långå (17D 5d, 1990, SK i UPS). Gulkavle kan också kolonisera regleringsmagasinens stränder vid långvarigt lågvatten.

Höjdgräns 1230 m: Storsjö: Isengälta [förmodligen högslätten V om toppområdet] (18C 4c, Smith 1920).

Gulkavle är känd från Storsjö, Vemdalen, Ljusnedal, Tännäs, Hede, Linsell, Sveg och Lillhärdal. Antalet rutor är 68 med fördelningen NV 39%, NÖ 19%, SV och SÖ 8%. Den registrerade fördelningen är något egendomlig för en art som anses som östlig (t ex av Nilsson 1986). Samma västliga tendens är dock känd från Pite lappmark (Wistrand 1962). En stor del av lokalerna i södra delen ligger vid Ljusnan.