Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Det är tveksamt om denna art är inhemsk i Härjedalen. I regel uppträder den som kulturföljare på fäbodvallar, längs sandiga stigar och vid turistanläggningar. Den kan också sprida sig från vandringsleder in i torra, glesa fjällhedar, där den inte är utsatt för konkurrens. Bergsyra bildar ibland täta bestånd, som färgar stora ytor rödbruna. Smalbladiga former (tenuifolius-typ) ses ofta i älvbrinkar.

Höjdgräns 1033 m: Helagsstugorna (Kilander 1955).

Bergsyra tas här i kollektiv mening och innefattar de smalbladiga formerna rödsyra, R. tenuifolius och dess f. integrifolius, jfr Löve (1941). Det är svårt att skilja dessa former i fält, eftersom mellanformer är vanliga.

Arten finns i samtliga socknar och i 289 rutor (66 %) med fördelningen NV 48%, NÖ 72%, SV 60%, SÖ 85%. En isolerad lokal är Storsjö: Renvaktarstugan vid Biskopsån (18C 6c 0- 4-, !).

Birger (1908a) anger en lokal för f. integrifolia Wallr. i Lillhärdal. Löve, som reviderade arten (1941), har bestämt en kollekt från Linsell: mellan Glöte och Lofsdalen (troligen 16D 8e–f, 1916, GC i UPS) till R. tenuifolius. Nilsson (1976) anger också ett par lokaler för f. integrifolia i Storsjö och Tännäs. Lokalen i Storsjö är belagd i UPS (Nyvallen, 18C 6i). Två egna kollekter av integrifolia-typ finns också i UPS: Ljusnedal: N om Ramund-bergets hotell på N sidan av Ljusnan (18C 1f 4- 0-). Linsell: Ortholmen invid Ljusnan (17D 2j 1- 0-).