Dvärgtätört anses ha invandrat till Sverige från nordöst. Det kan därför synas överraskande att lokalerna ligger så glest i den östra delen, men även detta torde vara signifikant: arten är också mycket ovanlig i södra Norrlands kustlandskap.
Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Kålsätt, Ransjö och Ljungdalen i kärr."
Ekologi
Säkrast hittar man dvärgtätört om man fingranskar tuvor med den brunaktiga vitmossan Sphagnum fuscum, på vilka den uppträder som epifyt. Men den förekommer också på annan glesbevuxen blöt mark, där den är lätt att förbise. Arten är förmodligen indifferent till kalk.
Höjdgräns 903 m: Tännäs: Kojtjärnen (17C 9d 3- 1-, Nilsson 1976).
Utbredning
Dvärgtätört är funnen i alla socknar utom Härjedalsdelen av Åsarne och Idre. Antalet rutor med fynd är 84 med fördelningen NV 36%, NÖ 19%, SV 15%, SÖ 11%. Att arten avtar söderut beror inte nödvändigt på bristande undersökning där, utan på att artens sydgräns inte är så avlägsen; den ligger i Siljanområdet.
