Första fynd
Först uppgiven av Sjöstrand (1833).
Bygdenamn och bruk
Ett folkligt namn är vassblomma (Modin 1911).
Ekologi
Kabbleka växer på all slags våt mark (sjö-, älv- och bäckstränder, myrar). Den uppträder ofta på kulturmark såsom i diken.
Höjdgräns ca 1000 m: Storsjö: Predikstolens V sida (18C 5f, 1949, HSM i UPS, subsp. minor).
Variation
Arten indelas i subsp. palustris och subsp. minor, tidigare kallad var. radicans. Båda förekommer i Härjedalen. Subsp. minor, revkabbleka, är lätt att känna igen, eftersom den har rotslående stjälkleder. Bladformen hos kabbleka kan variera inom vida gränser, jfr Birger (1908b,). Både grovtandade (på Hamrafjället) och nästan helbräddade blad (i Linsell) förekommer.
Utbredning
Kabbleka är sedd i samtliga socknar och i 285 rutor med fördelningen NV 76%, NÖ 71%, SV 72%, SÖ 43%. Den klart lägre frekvensen i SÖ är svårförklarad (där sedd i ungefär samma antal rutor som gul näckros) men kan delvis bero på att många växtplatser förstörts av de stora vattenregleringarna i området.
Lokaler
Nilsson (1976) anmärker subsp. minor från flera lokaler i Storsjö och Tännäs. Själv har jag samlat den på tre ställen i Storsjö (i UPS) och sett den på flera ställen i Tännäs. Underlag saknas för en bedömning av underarternas relativa frekvens i Härjedalen.